En kris, en död och en pånyttfödelse?!
girls just wanna have 🍑🍆💦
Det här är mitt ANDRA blogginlägg, den svåra uppföljaren. Mmm då kanske någon tänker, men du skrev ju ett lördagen den 13 maj?! Jo absolut säger jag då, men det kan ni glömma, kasta och bränna. Det va nåt hastigt, pressat och ogenomtänkt som skickades iväg. Det som jag hade bestämt mej för att det här forumet inte skulle va, det blev det då. Innan en spelning, med ett bokningsbolag som hetsade på angående alldeles för få biljetter sålda, ett band från Peru som ställt in dagen innan och förändrade biljettpriser osv. ”Kan inte du skicka ut info till alla på din lista?”. Fan heller tänkte jag. Sen, 30 minuter senare, tog stressen över och jag tänkte ”JOoO men det är väl klart att jag ska dra iväg information om det här, d kan bli kul, d kan bli bra”. Det blev det ju inte. Men NY KULA, maj maj måne osv (det va tydligen full sådan den kvällen.)
Jag vet inte riktigt hur ärlig man ska vara med the darksides egentligen..? Men den spelningen och klubbkvällen var riktigt riktigt svår för mej tbh. Att köra ett gig och klubbkväll samtidigt som Loreen (stort grattis) tävlade i Eurovision. Min publik tror jag består av mest kvinnor 35+ och bögar…hmmmm dvs exakt samma publik som får stånd av Loreen på Eurovision?! (Obs jag älskar er -skräms inte av ordet stånd, det är fint vackert och bra) Nej det kändes på ett sätt som att jag inte förstod hur jag kunde utsätta mej själv för något sånt. Och dagen efter var jag fan riktigt övertygad om att det är dags att lägga av..
Det känns svårt att vara ärlig med det här är olika anledningar: en känsla av att vara klagig, gnälla inte uppskatta publiken som faktiskt kom (!), och så rädslan av att folk ska tänka ”Men lägg ner då!?!
MEN jag har tagit mej i kragen, eller låtit mej själv vara ledsen vilket ju är det enda som funkar eller hur. Och nu känns det bättre. Jag kan se det som ett genrep och jag har fan en show som med några små justeringar är helt otrolig. Den har jag och den kan jag ta fram när alla kommer och SKRIKER efter showwwww. Min kompis Sanna (sveriges Slash)
kom med förslaget att göra Min Stora Show på typ Hamburger Börs och vetdu vad - fan vilken bra idé känner jag. (Förlåt Tove det kanske va din idé?).
Nej men helt ärligt så är det väl klart man krisar då och då när man ska hålla på med det här att vara musiker, artist, konstnär. Känns dubbelt. Å ena sidan tänker jag att det jag gör är jätteviktigt och svenska staten borde bara betala mej 4 Life för att jag ska få gå runt och göra musik, ha klubbar, performences osv. Å andra sidan känner jag skam som ens tror att jag e viktig och tänker att varför tar jag bara inte ett vanligt jobb (obs haft 20hundra jobb så kom inte och tro att jag är en av dom världsfrånvända). Wow det är verkligen så här min hjärna har funkat senaste tiden angående TODO ALLT. Jag tänker en tanke och känner JA så är det och sen direkt efter tänker jag Motsatt tanke och ba ja SÅåå är det juuu. Vet inget???
Och jag ska säga en sak som jag tänkt på mycket. En utveckling av det jag pratade om i första blogginlägget (kommer aldrig sluta kalla det blogg så ge upp) om spiritualism och namaste och zen. När jag började med Min Stora Sorg så var min drivkraft så jävla tydlig: jag ville bli älskad, få uppmärksamhet och beundran. Och jag hymlade inte om der. Jag va öppen, sa som det var. Kände att vafan är det för fel att ha det som drivkraft?! Det har väl alla fast ingen vågar stå för det? Det var skönt, liksom tydligt för mej och andra att förstå. Ett sånt bra bränsle när man ska hålla på och skapa och dela med sej av det - visa upp sej jämt och ständigt!
Sen så började jag i en kurs kan man säga, 2019 där jag mötte meditation för första gången och fastnade rejält. Ja hela trenden med affirmationer, healing, shadow workshop osv osv jag ska inte raljera för det hela har hjälpt mej otroligt mycket i livet. Rädslor jag haft som jag kommit över, mönster jag fått syn på alltså det har verkligen HJÄLPT mej. Men drivkraften då? Jag behöver en ny tydlig drivkraft.
Det här va det jag var rädd för när jag skulle börja äta antidepressiva back in 2017, att om ångesten skulle försvinna skulle också drivet att göra musik försvinna och I guess jag hade lite rätt i den rädslan. Men kan man bara skapa ur ångest eller dåliga känslor..
Jag vill inte forcera fram det, vill inte göra min konst för att bevisa något för någon annan?
Träffade en otrolig person i Bergen 🇳🇴 akkurat tidigare i veckan och vi pratade om det här, hela min ”kris” - varför sätter jag citationstecken.. det är ju fan en kris…
I ALLA FALL
Personen frågade mej ”do you want to be an artist?”, jag kämpade lite med svaret och ba ”jooo yes but..” Följdfrågan var ” do you want to be an artist for the rest of your life?” Mitt svar kändes så enkelt ”YES” -
”Then you have time. You are not in a hurry”.
Wow, life changing kände jag. Det var precis vad jag behövde höra och påminna mej själv om. Det här är för resten av mitt liv, det är jag säker på. Så varför stressar jag med att hitta det nya sättet? Jag har tid. Vi pratade om att befinna sej i en ”död” på ett sätt och så är det ju. Jag befinner mej på ett sätt i en död, ett mer dramatiskt sätt att beskriva att jag befinner mej i en stor förändring. Passar mej utmärkt, dramatik är inget jag skyr som elden direkt. Och i en död går vi igenom olika stadier, det behövs tid, tålamod, process. Och efter döden kommer en födsel. Jag kommer hitta ett nytt sätt, men det är inte HITTA TILLBAKA till något som var. Det handlar om att födas på nytt. Ge det tid Ann-Sofie <3
Jag bor i ett generationsboende med min kille (John/Jompa/Pappa John/John Artur), 4 barn, 1 katt och Johns föräldrar. Är så tacksam att få bo i ett fantastiskt hus.
Speciellt nu när det börjar bli grönt och blommigt wow det är för otroligt. Svårigheter finns det ska jag inte sticka under stolen med.. kommer inte heller fläka ut dom alla här tyvärr :)
Men När det gäller musikskapandet har det varit väldigt svårt att få till här hemma för mej. Jag har en hörna nere i källaren åh jag ska väl verkligen inte klaga. Men jag får inte till det här. Det är alltid någon hemma, känner mej inte avslappnad nog att sitta och gorma in i micken eller plinka på pianot när det närsomhelst kan slinka in en irriterad tonåring eller en förvirrad 90-åring som skriker HALLLLÅÅÅ ÄR DET NÅN HEMMA?!?!
Så jag skulle absolut må bra av att ha en plats att jobba på. Kanske ska köra en affirmation på det i 21 dagar!! Ja det ska jag fan. Skriva i blocket varje kväll ”jag har en arbetsplats som e toppen” och meditera på det i 10 min i tre veckors tid. Sånt jag lärt mej i Namaste kursen bland annat ju. Wow häääääng med på resan!?
Haha nu känns det helt skevt om att jag skrivit en massa om att jag befinner mej i en konstnärlig kris och död osv när vi faktiskt fotade ett singelomslag till den min nya singel KLACKSKOR igår (som jag skrev om i förra inlägget).
BEHIND THE SCENES
Det var så kul!! Och jag älskar fan låten!! Den är producerad av mina kompisar Pure Shores och fan nu när jag skriver det här så pirrar det fan till lite.
Fan fan fan fan vad jag älskar ordet fan
Tror jag ska försöka hinna få ut den i juni för det känns kul att ha den att dansa till i sommar.
Jaaaa och vad ViiilllLLLLL jag då med en låten? Vad är mitt driv? Min anledning mitt WHY - kan det vara så simpelt att jag vill att folk ska bli glada, kåta, dansa, skratta och känna pepp? Men varför? För att bli älskad omtyckt och populär (hahaha ett ord som inte anstår en vuxen kvinna) ellllleeeeerrrrr?! Kanske det. Men är det så jävla fel då?
Eller så vill jag ge ut låten för att inspirera kvinnor till att ta makten över sin egna sexualitet, frigöra oss från begränsande normer för att vi fortfarande behöver frigöra oss. Hylla kvinnorna från mitt 90-tal som visade mej att det var ok att vara något annat än söt, snäll och duktig när man va tjej. La Camilla, Anna Nicole osv
Provocera dom med dömande, äckliga värderingar kring allt som inte passar in i den rådande normen. Peka fingret åt dom som tycker att en mamma ska bete sej heligt eller hålla käft. (Eller så vill jag bara ha kul haha jag vet inte.) Men det sista passar ju bättre som presstext kanske lol
Det är absolut inte en låt skriven till BaRnen (mina eller andras). Men det är ju många i Sverige som gör det jobbet alldeles utmärkt 😬 kram
Tack för att ni läser!!!! <3 Fortsätt svara mej, jag blev så glad av alla svar förra gången. Att känna kontakt med andra människor det betyder ju fan grejer. Samhörighet, hopp om liv för att vi möts.
Mitt nummer är 0735117018 om det är nån som tycker det är enklare att SMSA 🤗 Obs ring inte jag svarar aldrig
Jag känner på pricko så mycket av det du beskriver, dock i ett liv helt utan artisteri. Det kanske ändå tyder på att det är något liksom allmänskligt att krisa?? Känns skönt att läsa om pånyttfödelse, det är nog prick det jag behöver också.